Man behöver absolut inte vara fågelskådare för att hänföras av det öländska fågellivet. Kliver man ut genom stugdörren en dag i maj, slås man av hur det sjuder i luften, i grannens häck och i de grunda vätarna på östra sidan. Har man varit med tillräckligt länge, slår barndomsminnena från 40-, 50- och 60-talen till med full kraft. Svalor trängs under oupphörligt kvitter i luftrummet mellan gårdarna, starar hoppar in och ut ur näst intill alla hål och prång i träd och taknockar och viporna kvider tills luften verkar tryta i de akrobatiska fjäskflygningarna över strandängar och nysådda åkrar. Och när man får höra spoven arbeta upp sig för att sedan försvinna ur sikte under oavbrutet drillande, ja, då väcks njutbara minnen från svunnen tid.
Om man nu redan är fascinerad av fåglar, bjuder Öland på än mer. Många ostliga arter har sitt yttersta utbredningsområde just här. Man ser dem knappt någon annan stans i Sverige. Den gracila ängshöken får sägas vara det mest iögonfallande exemplet. Höksångaren får man jobba lite mer för.
Därtill kommer de nästan ofattbara mängderna av flyttfåglar som varje år, vid ungefär samma datum, passerar. I månadsskiftet mars/april drar upp emot hundratusen ejdrar förbi i Kalmar sund. I morgonljuset kan man med lite tur hitta en och annan praktejder gömd i flockarna. I maj kommer minst lika många vitkindade gäss och runt 1 juni står än fler prutgäss på tur. I september/oktober ska de åt andra hållet, och då är de tre gånger fler!
Man kan fråga sig vad det är som gör fåglar så lockande och spännande?
Ja, bara det att de kan flyga, måste ju rimligen ha förundrat våra förfäder under många hundratusentals år. Nästan alla är vackra – och undantagen sjunger i gengäld så mycket bättre. Ta bara näktergalen, Ölands mest osynliga fågel men tillika landskapsdjur. Sen är de i många avseenden lite av en spegelbild av oss själva.
Det finns extremt egotrippade arter, andra är sociala. Några enstaka är familjetrogna ut i vingspetsarna medan de flesta gärna rumlar runt med grannens partner.
Det finns mulliga mansgrisar och det finns extremt emanciperade honor. Gemensamt för dem alla är att de är oerhört viktiga för balansen i naturen. Visste du till exempel att ett enda par ladusvalor konsumerar över 45000 insekter per kull. Och de lägger minst två kullar.
Sådant kan man gå och fundera lite på medan man i maj och oktober, de stora månaderna, söker efter felflugna rariteter bland strandmållorna.
Öland har flest registrerade arter genom tiderna. Vill du ha assistans med att hitta de bästa platserna, lära dig de bästa bestämningsknepen eller bara ha sällskap i fält, ja då finns hjälp att få.
Vill resten av familjen hellre bada, ska du komma i slutet av juli. Då rastar tiotusentals orädda arktiska vadare inom armlängds avstånd på tångbankarna längs låglänta kuststräckor. Det är oslagbart!
Öland är verkligen, Solens och Fåglarnas Ö