Fågelskådning och fåglar i juni

Fåglar i juni

Vad många inte vet är att fåglarnas flyttning till, eller förbi, Öland fortsätter en bit in i juni och att denna månad är den bästa för en del fågelarter som har sin huvudsakliga utbredning söder eller sydost om Sverige. Det är nu chansen att få se eller höra sommargylling är som störst, då hanarna gärna flöjtar hela dagen lång. Andra söderifrån kommande gäster som vaktel, lundsångare, flodsångare och busksångare påträffas också. De båda sistnämnda är huvudsakligen nattsjungande. Påfallande många ännu mer sällsynta fågelarter brukar också kunna dyka upp, vilket gör juni till årets tredje bästa raritetsmånad.

Busksångare, © Lars Lundmark

Mindre korsnäbb, © Lars Lundmark

Samtidigt som de sista vårfåglarna passerar Öland norrut, lämnar de första sydsträckande vadarna landet, främst av de arter där bara den ena föräldern tar hand om ungarna. Skogssnäppan brukar vara den första retursträckaren, tätt följd av storspoven. Andra fåglar som genomför sina häckningar tidigt, till exempel korsnäbbar och starar, ses ofta dra runt i juni. De senares ungar samlas i stora flockar som i maklig takt förflyttar sig söderut. Höstkänning redan före midsommar således!

Juni är en förvirrande tid. Många fåglar, som änder och en del vadare, har börjat rugga bort sina vackra häckningsdräkter och ser långt ifrån alltid ut som de avbildats i fågelböckerna. Framemot midsommar har mycket av den revirhävdande fågelsången tystnat och bytts ut mot varnings- och tiggläten. De flesta fåglar har fullt upp med att mata ungar, och outvuxna ungfågeldräkter och gula mungipor förvirrar. Nattetid kan katt- och hornuggleungar höras ropa från skogsdungarna. Simandshanarna påbörjar ruggningen till eklipsdräkter – mer diskreta, honlika fjäderskrudar som de anlägger under sommaren samtidigt som vingpennorna byts ut. För en tid tappar de eller får försämrad flygförmåga.

Skogssnäppa, © Lars Lundmark