Fågelskådning och fåglar i oktober

Fåglar i oktober

Samma dragningskraft som veckorna 21 och 22 har på fågelskådarna om våren har veckorna 41och 42 om hösten. Nu i mitten av oktober, när mörkret och kylan lagt sig över Norrland, trippar fortfarande sädesärlor omkring på de öländska strandmarkerna, och de sista ladusvalorna lämnar Ölands södra udde i all stillhet.

Nu är gässens tid. I flockar om tusentals samlas vitkindade gäss på många ställen längs den östra kusten. På senare år har de nyskördade majsfälten visat sig ha stor dragningskraft på de vitkindade. Nu är det dags att leta igenom flockarna efter andra arter, som bläsgås och den vackra, men förrädiskt svårfunna, sällsyntheten rödhalsad gås.

Rödhalsad Gås, © Lars Lundmark

Vitkindad Gås, © Lars Lundmark

Den fågel som jämte vitkindad gås dominerar oktober är tranan. Överallt på ön ser man flockar söka föda på åkrarna. Majsåkrar är numera favorittillhåll. I gryning och skymning flyger flock efter flock till och från sina övernattningsplatser som inte sällan utgörs av vatten ute på Stora Alvaret.

Fågelskådningen blir mer koncentrerad så här års när dagarna är korta. Det gäller att lägga upp dagen så att varje timme kan utnyttjas. Morgnarna är bäst både för att räkna sträckande fåglar vid kusten och för att leta i de isolerade träddungarna på östra sidan efter nyanlända, spännande småfåglar som flugit över Östersjön under natten. Vädret får avgöra. Om det blåser blir det sträckskådning, men vid vindstilla blir det ”strandraggning”, ett systematiskt finkammande av buskmarker, träddungar och den strandnära vegetationen efter småfåglar.

Om tranan sätter sin prägel på oktober i kraft av sin storlek, så dominerar nu mot slutet av månaden kungsfågeln i kraft av det stora antalet individer. Vissa dagar, inte minst vid väderomslag med dimma, kryllar Öland av dessa de allra minsta av våra svenska fåglar. De finns bokstavligen överallt, ofta hoppande runt i den strandnära vegetationen eller i kustnära buskage. De har då anlänt i gryningen efter att ha sökt sig till närmaste land. Kungsfåglarna är då påfallande orädda och man kan komma dem nästan inom klappavstånd.

Trana, © Lars Lundmark

Kungsfågel, © Lars Lundmark

Nu är det dags att se efter ifall mer sällsynta gäster finns ibland kungsfåglarna. De östsibiriska arterna tajgasångare och kungsfågelsångare är, trots att de är riktigt sällsynta, ändå de två som oftast hittas dessa morgnar, men det finns en hel rad än sällsyntare, icke årliga tättingar som kan påträffas då och då, sådana som har orden ”sibirisk” eller ”tajga” med i namnet vilket vittnar om att de kommer långt bortifrån östra Ryssland eller Kina.

Starka vindar talar för sträckskådning på antingen östra eller västra sidan beroende på vindriktning. Stora mängder måsar och trutar sträcker förbi Öland i oktober och bland gråtrut, fiskmås och skrattmås hittas ibland lite ovanligare arter som kaspisk trut, medelhavstrut, dvärgmås och svarthuvad mås. Vissa år med god gnagartillgång på den sibiriska tundran kan bjuda på en god förekomst av bredstjärtad labb.

Fåglar att hålla utkik efter i oktober.

Islommar, fjällvråk, ljungpipare, dvärgbeckasin, skärsnäppa, tretåig mås, hornuggla, jorduggla, pärluggla, större piplärka, ringtrast, gransångare, brandkronad kungsfågel, varfågel, bergfink, vinterhämpling och snösparv.

Fjällvråk, © Lars Lundmark