En hektisk tid!

Samtidigt som Ölands flyttfåglar ger sig iväg mot sydligare breddgrader, besöks ön av oräkneliga skaror av nordligare fåglar på sin väg söderut.

Mängden individer som passerar är betydligt större än under våren, då oerfarna ungfåglar, som flyttar för första gången, utgör en stor del av alla fåglar.

För många arter är höstflytten mer utdragen, och det gör också höstsäsongen för raritetsskådaren till en utdragen historia. Ja, egentligen börjar den ju redan i juni och juli med de första vadarna och ungstararna.

Kanske är det bristen på en tydlig, tidig, topp bland rariteterna om hösten som gör att september kan kännas lite styvmoderligt behandlad bland raritetsmånaderna.

Det finns nämligen chans att göra fina upptäckter, inte minst bland tättingar, även tidigt på hösten.

Fynd av arter som tajgablåstjärt, medelhavsstenskvätta, sibirisk trast, träsk- och vattensångare och sammetshätta visar att det kan gömma sig mycket i snåren under september.

Träsksångare, © Lars Lundemark

Stormfågel, © Lars Lundmark

Efter de första västliga höststormarna och in i oktober kan det vara läge att hålla koll över havet.

Många av de havsfåglar som setts på Öland har observerats under just sådana omständigheter. Stormfågel, grålira, mindre lira och klykstjärtad stormsvala är alla första klassens rariteter på Öland, och andra arter saknas än.

Lättare är det då att se ett antal rariteter som är betydligt mer regelbundna på ön än i andra delar av landet.

Under hela hösten kan kaspisk trut, och den ovanligare släktingen medelhavstrut, båda förvillande lika vår inhemska gråtrut, ses på Öland.

Friska höststormar får dessa arter att söka sig mot land och sakta dra söderut längs Ölands sydöstra kust.

Medelhavstrut, © Lars Lundmark

Stäpphök, © Lars Lundmark

Revlarna på Ölands södra udde har ofta en lite uppsamlande effekt för dessa arter.

Det gäller också det omfattande gåssträcket. Spana igenom prutgåsflockarna efter individer av de båda sällsynta ljus- respektive svartbukiga raserna.

Lite lugnare dagar med hög himmel och vackert väder kan fortfarande sällsynta rovfåglar, som stäpphök och olika örnar dyka upp under hösten.

Det börjar glesna lite i vadarleden. Men bland ungfåglar och äldre individer på väg att rugga till vinterdräkt kan fortfarande spännande upptäckter göras.

Chansen att hitta tuvsnäppa är fortsatt stor under tidiga hösten, liksom en annan svårförklarligt regelbunden höstgäst på ön: prärielöparen.

Tuvsnäppa, © Lars Lundmark

När vi kommit in i oktober är chanserna stora att hitta spännande tättingar i träddungar och buskmark, främst nära kusten, och allra helst på öns östra sida.

Även de vissnande haven av nässlor och mållor i tången har en god dragningskraft på rariteter.

Men det handlar ofta om svårsedda arter som gömmer sig – skulkar – för att använda skådarjargong. I engelskspråkiga delar av världen kallas ibland svårbestämda och ofta svårsedda små sångare och liknade för LBJ – Little Brown Jobs.

Dvärgsparv, © Lars Lundmark

Så det gäller att putsa kikaren och öva sig på såväl lockläten som vingband och ögonbrynsstreck för att hitta tajga- och kungsfågelsångare i videsnåren, eller höja svårighetsgraden och försöka hitta de super-skulkiga släktningarna brun- eller videsångare, vilka ses så gott som årligen på Öland numera under oktober. Håll också ögonen öppna efter brandkronad kungsfågel, stäppsångare, sibirisk piplärka och dvärgsparv.

Alla tättingar gömmer sig inte där det är som snårigast. Ökensten-, nunne- och isabellaskvätta har alla dykt upp under senhösten, och vitgumpad buskskvätta får klassas som regelbunden.

Under samma tid är sannolikheten störst att få se jaktfalk och brednäbbad simsnäppa på Öland.

Vitgumpad Buskskvätta, © Lars Lundmark

Bergstaigasångare, © Markus Tallroth

De få ökensångare som påträffats har gärna exponerat sig mellan mållorna i strandkanten när fågelskådarna börjar lämna ön, ibland långt in i november – en månad som snarare erbjuder kvalitet än kvantitet på rariteterna, med osannolikheter som skorstensseglare och stensvala i topp.

Sent på hösten händer det också att någon alkekung eller sen bergstajgasångare dyker upp, innan mörkret för ett tag sänker sig över skådaröland.

Några rariteter som bara setts under hösten på Öland.

Dvärgörn, stortrapp, ökenlöpare, långtåsnäppa, större beckasinsnäppa, dvärgspov, tärnmås, skorstensseglare, mellanspett, tretåig hackspett, stensvala, sibirisk järnsparv, svartstrupig järnsparv, nunnestenskvätta, sibirisk trast, träsksångare, polyglottsångare, ökensångare, videsångare och tajgaflugsnappare.

Tärnmås, © Lars Lundmark

Nunnestenskvätta, © Lars Lundmark

Svartstrupig Järnsparv, © Lars Lundmark

Dvärgörn, © Lars Lundmark

Källa: Ölands Fåglar © Ölands Ornitologiska Förening ÖOF (författare detta kapitel: Anders Waldenström)

Bilder: se respektive bild

Boken: Ölands Fåglar (496 sidor) kan beställas på Naturbokhandeln
ISBN: 9789188124555