Sjöfågelsträcket

Utan att finnas utmarkerad på några kartor löper det en hårt trafikerad led förbi Ölands kust. Längs denna förflyttar sig årligen över en miljon sjöfåglar mellan övervintringsplatser, ibland så avlägsna som på södra halvklotet, och sina häckområden i nordost. Mitt i körfälten ligger Öland, synnerligen strategiskt för fågelskådare.

Under vår och höst trängs tubkikarna vid utstickande uddar på Öland. Fågelskådare samlas för att avnjuta de stora mängder sjöfåglar som passerar. Somliga gör det i hopp om att finna någon ovanlig art, andra finner den största tjusningen i själva räknandet. Antalet individer per art noteras, så noggrant det nu går, och uppgifterna rapporteras senare på Artportalen, eller hamnar i den egna observationsboken. Vilka fåglar ökar? Vilka minskar?

Tubkikare – ett måste?

Att räkna sjöfåglar är inte lätt. Medan vissa flockar passerar så nära att det blir svårt att hinna med att räkna, går andra så långt ut att såväl räknande som artbestämning är omöjligt utan tubkikare. De flesta fågelskådare brukar alternera mellan handkikare, tubkikare och ”det obeväpnade ögat” och spana av luftrummet ovanför havet. Med tubkikare hinner fåglarna studeras och räknas under längre tid, vilket ofta är nödvändigt om man till exempel vill hitta något spektakulärt, som en praktejder bland de vanliga ejdrarna, eller en rödhalsad gås bland de vitkindade gässen. Ett tips är att sett från sidan är det oftast lättast att börja spana av flocken från slutet och sedan skanna av den framåt.

 

 

Praktejder Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandPraktejder, © Lars Lundmark

Mot nordost på våren och sydväst på hösten.

På våren är många av de passerande sjöfåglarna på väg till sina häckningsplatser i norra delen av Östersjön eller längs Norra ishavets kuster på den avlägsna sibiriska tundran. På hösten är de på väg tillbaka mot övervintringsområden i västra Europas kustområden eller i några fall vidare ner till Afrika.

Kentsktärna-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandKentsk tärna, © Lars Lundmark

Öland passeras alltså två gånger per år längs den stora flyttfågelautostradan från nordost till sydväst. Simänder, svanar och i någon mån gäss följer oftast troget kustlinjen och sträcker nära eller relativt nära stranden. Detsamma gäller knipor, skrakar och skarvar. Även tärnor och måsar föredrar att följa kustlinjen. Undantaget är dvärgmåsen som oftast sträcker på ”halvdistans”. Här ute, från ungefär en halv till kanske två kilometer ut, passerar också de flesta doppingar, viggar, bergänder och labbar, men även en hel del lommar, alkor och dykänder som ejder, alfågel, sjöorre, svärta och småskrake.

Rätt vind.

Hur nära sjöfåglarna passerar beror mycket på den rådande vindens riktning och styrka. Vid pålandsvind passerar fåglarna vanligtvis närmare land och är då lättare att se. Vid motvind flyger de ofta på låg höjd och sikten kan då lätt skymmas av vågor och dyningar.

Under våren är sjöfågelsträcket, med det spektakulära ejdersträcket i Kalmarsund som signum, bäst vid vind från sydvästsektorn. Fåglarna passerar då nära den öländska västkusten på behagligt avstånd. Är medvinden hård händer det att flockar till och med tvärar över ön. Ren motvind och dåligt väder leder istället till att sträcket nästan helt kan utebli.

 

 

Ejder-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandEjder, © Lars Lundmark

Dvärgmås Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandDvärgmås, © Lars Lundmark

Under hösten är det Ölands östra sida, och vindar från sydostsektorn som är allra bäst för ovanligare fåglar som bergänder, dvärgmåsar och labbar. Även på västsidan, i synnerhet vid Stora Rör, kan sträcket vara bra i sydostvindar, särskilt då vinden varit ostlig även norr om de öländska farvattnen. När vinden sedan legat på någon dag eller två, brukar sträcket mattas av. Detta brukar kallas ”gammal vind” och är sällan gynnsamt om man hoppas på höga sträcksiffror.

Rätt dag.

Att med säkerhet förutspå en bra sträckdag med ledning av enbart väderprognoser låter sig sällan göras. Väderväxlingar har ofta en positiv effekt för sträckintensiteten. På hösten är det vanligt att lågtrycken från Atlanten vandrar i banor med centrum en bra bit norr om Öland med dominerande vindar från sydvästsektorn som följd. När ett sådant väderläge bryts och efterföljs av ett kalluftsinbrott med nord- och nordostvindar utlöser ofta detta en våg av sträckande sjöfågel. Sträcket passerar i dessa vindar snabbt och ofta på hög höjd. Att söka sig till utskjutande uddar vid Kalmarsund i det här läget kan löna sig.

Vanligtvis är sjöfågelsträcket som mest intensivt från gryningen och fram till förmiddagen. För vissa långflyttande arter som vitkindad gås och prutgås kan sträcket under goda betingelser hålla på hela dagen. På eftermiddagar och kvällar kan sträcket ibland vara fortsatt kraftigt, men är aldrig så artrikt som på morgonen.

Gråhakedopping-Lars Lundmark Sjöfågelstrecket ÖlandGråhakedopping, © Lars Lundmark

Vitkindad gås-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandVitkindad gås, © Lars Lundmark

Prutgås-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandPrutgås, © Lars Lundmark

Rätt plats

På våren är det bara enstaka sjöfågelflockar som följer den östra kusten norrut. Däremot kan sträcket i Kalmarsund och på norra Öland vara desto mer intensivt. Stora Rör är, tack vare att Kalmarsund är som smalast där, den bästa observationsplatsen, men med vindar från sydväst passerar flockarna på bra avstånd längs hela sträckan från Eckelsudde upp till Ölands norra udde. Några andra strategiska platser är Mörbylånga och Färjestadens hamnar, Beijershamn och Ekerumsbaden. Från Borgholm och norrut sker en viss påspädning av flockar från väster, vilket gör att platser som Horns udde, Byxelkrok och Ölands norra udde kan bjuda på ett särskilt intressant sjöfågelsträck.

På våren tenderar flockar av sträckande sjöfåglar att vara tämligen artrena. Visst förkommer det att till exempel sjöorre, svärta och alfågel blandar sig med vårflockar av ejder, men på hösten är det betydligt mer vanligt att sjöfåglar bildar blandflockar. Dessa blandflockar kan även innehålla fåglar från helt olika artgrupper. Dykänder kan till exempel blandas upp med doppingar, lommar och alkor.

Vårens tidtabell

Mars är den månad då sjöfågelsträcket brukar inledas, men först i andra halvan av månaden går ridån upp för vårens stora huvudnummer – ejdersträcket. Trots att ejdern minskat kraftigt i antal under 2000-talet, är detta sträck, som främst går genom Kalmarsund, fortfarande ett spektakulärt skådespel. Flest fåglar brukar passera kring månadsskiftet mellan mars och april.

Storlom-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandStorlom, © Lars Lundmark

Silvertärna-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandSilvertärna, © Lars Lundmark

April innebär att ett begränsat sträck av små- och storlom kommer igång, med smålommen som den tidigare av arterna. Vitkindad gås kan under denna månad uppvisa ett desto mer spektakulärt sträck, där över 10 000 individer kan passera inom loppet av några timmar bra sträckdagar. De första tärnorna passerar även under månaden och den kentska tärnan är först ut. Några större mängder av alkor ses sällan under våren, men enstaka individer och småflockar av främst tordmule och tobisgrissla passerar under april och maj, liksom en del sillgrisslor. En lång rad arter av gäss, änder och måsar passerar, men sällan i stora antal.

Maj brukar vara månaden då arter som storlom, gråhakedopping samt silver- och fisktärna har sina sträcktoppar. Även för sjöorre och i viss mån svärta och alfågel är månaden en sträckintensiv tid. Mot slutet av maj brukar plötsligt prutgås sträcka förbi, ofta mycket koncentrerat i tid. Upptill femsiffriga antal under en enda dag är inte ovanligt.

Sjöorre-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandSjöorre, © Lars Lundmark

Gravand-ottenby Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandGravand, © Lars Lundmark

Kring midsommartid passerar ett sträck av ejderhanar mot söder, främst i Kalmarsund, men även en del flockar ses längs den östra kusten. De flesta är på väg mot musselbankarna utanför de danska öarna för sin sommarruggning, då de under en tid blir helt flygoförmögna.  Även en del gravänder har börjat röra på sig mot söder.

Höststräcket

Om hösten fungerar Ölands långa kust som en ledlinje och fångar upp flockar längs östsidan. Merparten av fåglarna kommer insträckande från ost eller nordost. När de får Öland inom synhåll viker de av och följer östra kusten söderut. Ju längre söderut på ön, desto fler och större flockar är tumregeln.

Höstfågelsträcket kan följas från nästan vilken plats som helst längs östra sidan av ön, men utstickande uddar är i allmänhet bäst. Bland säkra och beprövade platser kan nämnas Kapelludden, Bläsinge hamn, Gårdby hamn, Stenåsabadet, Seby läge samt Näsbybadet. Söder om Näsbybadet viker kustlinjen av mot sydväst vilket gör att de sträckande sjöfåglar som fortsätter i syd-sydvästlig riktning passerar för långt ut från Ölands södra udde för att kunna avnjutas ordentligt.

Skedand-seby-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandSkedand, © Lars Lundmark

Sångsvan-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandSångsvan, © Lars Lundmark

Ibland händer det att vissa fågelflockar tvärar ön mot väst och sydväst. Detta gäller främst svanar och gäss och i synnerhet när vädret är gynnsamt med god sikt och medvind.

I Kalmarsund trängs de sjöfåglar som följt fastlandskusten norrifrån ihop som i en tratt, med pipen vid Stora Rör, där sundet är som smalast. ”Röret” blir därmed den bästa platsen att studera sjöfågelsträcket från på Ölands västsida, men även Horns udde och Äleklinta i norr och Beijershamn i söder kan bjuda på fint sträck.

Höstens tidtabell

Juli innebär sol och bad för oss, men redan i slutet av månaden har hösten börjat för tärnorna, som då inleder sitt höststräck. Först ut är silvertärnan – kanske inte så förvånande då denna art flyttar längre än någon annan, och ska ända ner till antarktiska farvatten.

Augusti fortsätter sen med att silvertärnorna gradvis ersätts av fisktärnor, inte sällan samtidigt med att skrattmåsflockar börjar röra sig söderut. Nu inleds också höststräcket för sjöorre och simänder.

Fisktärna-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandFisktärna, © Lars Lundmark

Kricka-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandKricka, © Lars Lundmark

September är en av årets absolut bästa månader för sjöfågelsträck. Flera simänder, som bläsand, stjärtand, kricka och skedand, har alla sin sträcktopp denna månad. Sjöorre och prutgås är emellertid de två andfåglar som dominerar, sett till antal. Sjöorren har en mycket utsträckt flyttningsperiod från juli till början av december, medan prutgåsen har en mer koncentrerad flyttning, och kan i slutet av september passera i tiotusental.

Oktober är årets främsta sträckfågelmånad. Det avgjort högsta antalet sjöfåglar passerar längs Ölands kuster denna tid på året. Ejdern dominerar, tätt följd av vitkindad gås som särskilt under den andra hälften av månaden verkligen kan dominera luftrummet, både längs kusten och in över land. Nu når också sträcket av måsfåglar som fiskmås och gråtrut sin kulmen. Sydsträckande smålommar och storlommar är en vanlig syn och i mitten av månaden ses flockar av mindre sångsvan.

Fiskmås-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandFiskmås, © Lars Lundmark

Salskrake-Lars Lundmark Sjöfågelsträcket ÖlandSalskrake, © Lars Lundmark

November innebär att sjöfågelsträcket gradvis avtar, men en del arter som sångsvan, smålom, gräsand, vigg, knipa och tobisgrissla har nu sin sträcktopp. Den enskilt vanligaste arten under novembersträcket är dock alfågel.

Måsfåglar som gråtrut, havstrut och fiskmås fortsätter att sträcka söderut och de får ibland sällskap av dvärgmås. Från sina häckplatser i norra Skandinavien och Ryssland sträcker de nu ut mot Atlanten. Utanför häcksäsongen är de helt pelagiska, det vill säga de lever sitt liv långt ute på det öppna havet. Vid friska eller hårda sydostliga vindar kan de under senhösten pressas in mot Ölands östra kust i överraskande stora antal.

När vintermörkret lagt sig över Öland och kylan slår till i december är sjöfågelsträcket i allmänhet över, men milda höstar kan ett hyggligt sträck förekomma ännu en bit in i månaden. Om Östersjön fryser till kan flockar av storskrake, småskrake och salskrake dra söderut ännu under årets sista veckor.

Ölands-fåglar-ÖOF Öland

Källa: Ölands Fåglar © Ölands Ornitologiska Förening ÖOF (författare detta kapitel: Bertil Breife)

Bilder: se respektive bild

Boken: Ölands Fåglar (496 sidor) kan beställas på Naturbokhandeln
ISBN: 9789188124555