Stenåsa Kyrka
Kyrkomiljön
Stenåsa kyrka och kyrkogård ligger utmed Östra vägen som går mellan Föra i norr och Ottenby i söder. Socknen ligger mellan Sandby och Hulterstad socknar i höjd med Resmo på Ölands västra sida. Kyrkan ligger i norra delen av by. Öster och väster om kyrkan breder jordbrukslandskapet ut sig och bortom det alvaret i väster och Östersjön i öster.
Kyrkan
När Stenåsa kyrka renoverades 1956 hittade man under kyrkans golv resterna av en träkyrka med lergolv som daterades till 1000-talet. Detta var den första kyrkan på platsen. I mitten av eller möjligen i slutet av 1100-talet ersattes träkyrkan av en stenkyrka.
Under 1200-talet byggdes stenkyrkan ut så att den blev dubbelt så lång som den ursprungliga byggnaden. Under 1700-talet och början av 1800-talet ökade befolkningsmängden i socknen. Den gamla medeltidskyrkan blev trång.
År 1831 stod en ny kyrka klar som hade byggts som ett skal utanför den medeltida kyrkan. Ritningarna gjordes av Samuel Enander. Tre byggmästare, P.Isberg, P. Ekholm och H. Göthe, var involverade i arbetet med kyrkan.
Kyrkan präglas såväl interiört som exteriört av nyklassicistiska drag.
Minneslund
En minneslund anlades år 2000 i kyrkogårdens sydvästra del. Platsen är vänd mot och öppen mot norr. I söder avskärmar en häck av jasmine platsen. Utmed häcken finns en bänk.
I platsens mitt är en rabatt med kant av röd kalksten anlagd. Här är perenner och sommarblommor planterade. Det finns också platser för att ställa blomvaser och ljus. Mitt i rabatten står ett gjutjärnskors. Gjutjärnskorset markerade ursprungligen gravplats för P. Olssons hustru Ch. Jonsdotter som dog 1870. Hennes persondata finns kvar på korsets baksida.
Byggnader
I kyrkogårdens nordvästra hörn står en redskapsbod. Den har rött tegeltak och stående träpanel målad i en grågrön ton. Fönster foder och vindskivor är vita.
Övrigt
In till boden, utmed kyrkogårdens norra mur, är ett antal äldre gravvårdar som plockats bort från kyrkogården uppställda.
I norra delen av kvarter B står en solvisare som förefaller vara av modernt datum.
Källa: Kalmar Läns Museum